Intervju med Niklas Drakfors inför Backyard Ultra VM
Nu har det blivit dags att presentera alla 15 svenska deltagare som trots tuff konkurrens lyckats ta sig ända till världsmästerskapet i Backyard Ultra. Det här loppet arrangeras vartannat år och gör det möjligt för ca 60 olika länder att ställa upp med sitt 15-mannalag på sin hemmaplan, men samtidigt kunna tävla mot resten av världen. Med start den 19 oktober kommer sedan varven att ticka in tills vi till sist har ett vinnande land/lag samt en last one standing.
Segertåget i Växjö, där flera löpare kvalade in till VM-laget, fick till sist en vinnare i form av Niklas Drakfors som tuffade på i hela 43 varv. Vertikalläge varvas med horisontalläge och salta skruvar, svårare än så behöver det inte vara att springa Backyard!
Vem är du? Har du lust att berätta lite om dig själv?
Jag är 46 år och bor nära Hornborgasjön, mellan Skara och Falköping. Där bor jag med hustrun Annika och dottern Elsa 13 år. Sonen Tim 16 år, är utflugen till längdskidgymnasiet i Järpen. På dagarna jobbar jag med mekanisk design på Swegon.
Jag gillar att röra på mig på olika sätt för att rensa huvudet. På sommaren springer jag och på vintern åker jag längdskidor. Ibland kan det även bli heldagar i skogen för att verkligen få känna lugnet. Efter Stockholm marathon år 2014 blev det några år i triathlonbubblan som senare övergick till ultralöpning med 24-timmars och långa A-B lopp.
Berätta om loppet som tog dig in i VM-laget. Hur var det?
Jag vann PRB, silverticketloppet i Växjö. Det var ett lite speciellt lopp där det redan från början var klart hur många varv som skulle krävas för en landslagsplats. Jag tror alla hade betydligt mer att ge efter att varven för landslaget var uppnått, men det blev lite punka på själva tävlingsmomentet efter det. Efteråt var jag väldig glad att allt hade fungerat precis som planerat med energiplanen, varvtider och att kroppen var förvånansvärt fräsch.
Hur kom det sig att du började med Backyard Ultra från början?
År 2020 fick jag via en arbetskamrat nys om Bôgda Backyard i Lidköping. Loppet var bara några dagar senare och jag tog det enbart som en kul grej. Då sprang jag 13 varv och tyckte det var lite galet att jag kunde springa så långt utan att egentligen ha tränat speciellt inför det. Jag fastnade verkligen för upplägget och att det inte är samma tidshets som det lätt blir på andra slags lopp.
Har du någon mental strategi eller mantra som du använder dig av när det blir tufft?
Innan lopp försöker jag rensa rent i huvudet på sådant som kan ligga och gnaga eller påverka en negativt. Jag påminner mig om att det är en ynnest att kunna hålla på med det här “galna”. Om det inte är risk för allvarlig skada – fortsätt spring , inget garanterar att du kommer kunna springa lika långt nästa gång.
Tre snabba:
Det här ser du mig göra mellan varven: Så lite som möjligt hoppas jag. Jag brukar byta flaska i västen, stoppa i mig det lilla som skall ätas och sedan ligga horisontalläge tills det är dags igen.
Det här äter jag helst under ett lopp: Coops salta potatisskruvar, Pringles och bananer
45 minuters varv eller 55 minuters varv? Närmare 55 än 45, om jag inte ska göra något som kräver lite mer tid i depån.
Till sist, vad ser du mest framemot med att representera Sverige i Backyard Ultra VM den 19 oktober?
Ska bli superroligt att få springa tillsammans med de andra i laget och se hur långt vi kan pressa oss.
Tusen tack Niklas för att vi fick intervjua dig och massor av lycka till!
Loppet går av stapeln den 19 oktober kl 14.00 ifrån FysKompaniet i Bromölla. Tävlingen går att följa på Instagram: https://www.instagram.com/swedenrunners/ och Facebook: https://www.facebook.com/groups/teamswenor