Intervju med Torbjörn Gyllebring inför Backyard Ultra Satellit World Championship
Nu har det blivit dags att presentera alla 15 svenska deltagare som trots tuff konkurrens lyckats ta sig ända till världsmästerskapet i Backyard Ultra. Det här loppet arrangeras vartannat år och gör det möjligt för 37 olika länder att ställa upp med sitt 15-mannalag på sin hemmaplan men samtidigt kunna tävla mot resten av världen. Med start den 15 oktober kommer sedan varven att ticka in tills vi till sist har ett vinnande land/lag samt en last one standing.
Dags att presentera mannen, myten, legenden Torbjörn Gyllebring som för två år sedan sprang 55 varv och därmed längst av alla svenskar! Sedan dess har han varit namnet på mångas läppar och nu är han alltså med i Team Sweden igen efter att ha sprungit 43 varv på Lidingö Backyard Ultra!
Hej Tobbe! Vem är du? Har du lust att berätta lite om dig själv?
Jag börjar väl vid det här laget i dessa sammanhang bli rätt välkänd som datakillen med dåliga knän som i vuxen ålder mer av misstag än skicklighet snubblade in i löpningen och blev kvar. Jag har fortfarande svårt att identifiera mig som löpare även om jag såklart springer en hel del.
Men på det stora hela är jag en rätt vanlig, lagom tjurskallig, kontorsarbetare som upptäckt att löpning ger mig ro och långa utmaningar lär mig mer om mig själv och låter mig upptäcka en potential jag inte annars vågat tro på.
Hur känns kropp och knopp inför kommande utmaning?
Kroppen känns i skrivande stund, så här några dagar efter EM i 24-timmars, rätt bedrövlig. Men jag känner mig lugn med att jag om några veckor ska vara redo för att återbesöka Älvdalen och springa många varv. Huvudet känns samlat och fokuserat, jag har rullat backyard förr och det brukar gå bra.
På vilket sätt förbereder du dig inför världsmästerskapet?
Jag har haft ett väldigt bra träningsår, men framförallt fokuserat på 24-timmarslöpning med goda resultat och jag är ganska övertygad om att det borde ha bra överföring till Backyard.
Hur motiverar du dig till ett varv till när det känns motigt?
Jag påminner mig själv om att den punkten där det börjar bita emot, det är ju precis den jag är här för och jaga. Det svåra är vad som gör äventyret meningsfullt. Jag försöker att inte glömma vilket enormt privilegium det är att jag kan göra detta, för min egen skull. Det förpliktigar till att också göra mesta möjligt av det. På VM är det också lätt att bita ihop, man springer för laget och för alla som följer oss.
Support kan vara viktigt, vem är din största supporter?
Jag har min Laura därhemma som jag alltid vet följer loppet och min löpning har blivit något som förenar och inspirerar släkt och bekanta.
Det finns också så många därute, människor som jag egentligen inte känner, som hör av sig. De tackar för inspirationen, skickar fina hälsningar
och energi. Det betyder fantastiskt mycket. Även om jag inte kollar sociala medier under loppet så vet jag att den kraften finns där.
Till sist, vad ser du mest framemot under loppet?
Att få dela bana med ett helt fantastiskt lag med både gamla vänner och nya jag inte lärt känna än. Jag ser fram emot hur vi gemensamt kommer flytta gränser framåt och hur många kommer överträffa sig själva.
Tusen tack Tobbe för att vi fick intervjua dig och massor av lycka till!
Våra webbplatser använder cookies och andra liknande tekniker för att förbättra din upplevelse,
för statistik och analys, samt för marknadsföring.
En del är tredjepartscookies. Fortsätter du surfa på vår webbplats godkänner du att cookies används. Läs mer om cookies och GDPR.