Intervju med Pernilla Otto om världsrekordet
Mäkta imponerade och mycket nyfikna valde vi att ta kontakt med vår fantastiska ledare Pernilla Otto för att ta reda på mer om världsrekordet i 6-dagarslöpning! Att springa 73 mil är riktigt tufft fysiskt. Att sedan göra det på löpband gör det till psykisk utmaning utöver det vanliga. Vart gör det mest ont? Och vad tänker man på? Nedan kan du läsa om de 144 timmar som gjorde Pernilla till världmästare!
Hur kom du på idén att springa 6-dagar på ett löpband och dessutom göra ett världsrekord?
Jag och tre kompisar satt och messade om att ett världsrekordförsök på löpband i 48 h borde vara något för mig men det mynnade ut i projektet Pernilla ska göra ett världsrekordförsök på löpband under sex dagar. Sen är det ju häftigt att få ta ett världsrekord innan man dör.
Hur såg upplägget ut?
Jag sprang i 6-timmars block och hade 15-20 min paus på slutet av varje block då jag tog en powernap. Efter 39 h tog jag min första sovpaus som varade i 2 timmar. Tog 2-timmars sovpaus de kommande nätterna, förutom den sista natten då vi enbart körde powernaps i solstolen.
Mat åt jag gåendes på bandet. Dag 1-5 åt jag frukost, lunch o middag plus näringsdryck till mellanmål. Dygn sex körde vi bara sportdryck och gel.
Hur mådde kroppen under loppet? Vart gör det som mest ont?
Jag hade två magras som dränerade mig men lyckades ta mig igenom det. På torsdagen (dygn 4) började mina smalben göra fruktansvärt ont och vi fick med jämna mellanrum kyla ned dom. Nu efteråt är smalbenen rejält sura!
Du som sprungit 6-dagars både ute på rundslinga och på löpband, vilka är de största skillnaderna?
Monotonin varje dag den samma. Springer du på en rundslinga så blir det lite variation iallafall.
Den stora fördelen med löpband var att jag fick umgås med mina fina supportrar mer än vanligt.
Hur gick tankarna under loppet? När förstod du att det skulle gå?
Svårt att återge vad som passerade i mitt huvud. Tvivlade endast en gång, det var på dygn fyra då jag minns att benen inte bar mig och min support fick fånga upp mig när jag sjönk ihop på bandet. Då trodde jag det var över. Men med lite tidigare sömn än planerat så ordnade det till sig. Och efter det tvivlade jag aldrig.