Sweden Runners medlem Åsa Bengtsson delar med sig av sin resa genom UV45

Vi vill börja med att säga STORT STORT GRATTIS ÅSA till en helt fantastisk prestation och dessutom till Samantha som var ett extra öga till Åsa under fäders spår!!!!

Åsas helg i Dalarna!

Racereport UV 45

I fredags tog jag bussen till Borås för att möta Samantha som skulle vara mina extra ögon på detta äventyr. Därifrån körde vi till Mora. Lite nervösa och peppade!

Väl framme och installerade laddade vi med pizza innan det var dags att sova.

Lördagen inleddes med rejäl frukost innan avfärd till oxberg där starten skulle gå kl 9. Lite sena och långa köer till toa men vi hann.

Vi gick till startfållan några minuter innan start och gjorde oss redo. Exakt kl 9 gick startskottet och de spelade vassloppslåten. Vi tassade iväg lugnt över ängen med massa snubbelstenar och över järnvägen. Sedan blev det några km asfalt som övergick i grus. De första 5 km var ganska lättlöpta och känslan bra. Efter första vätskekontrollen blev det lite lurigt underlag så det blev mer blandat gång och jogg.
Vid Vasslan kom vi ut på vasaloppsspåret och det blev några km lätt jogg på grusväg. Kändes ff bra.
Efter en stund vek vi av in i skogen på en liten stig och den var verkligen trixig och knixig och nerför. Massa stenar och rötter och hålor. Vi tog det lugnt och gick nerför. Vi joggade när det var bra underlag hela vägen. Vi hade kul hela vägen.
Efter stigen var det blandat underlag med grus och gräs innan vi kom fram till kontrollen i oxberg.
Efter oxberg var det grusväg och stig med mojsigt underlag så vi tog det lugnt. Även en del gräsmattor skulle passeras med klurigt underlag. Vi kämpade på, passerade volvospåret där vi blev filmade, och snart var vi i hökberg. Som vi väntat på pannkaka! Äntligen!!!
Nu var det bara 19 km kvar. Regnet hängde i luften och det kom några droppar. Vi fortsatte i nerförsbackar på grus och tog km för km. Nu började det regna mer och underlaget blev mer klurigt. Det kom först en bit grus som var okej att springa på, sedan blev underlaget blandat fram till eldris. Ibland var det klurigt gräs , ibland sandväg som hade bulor där vattnet runnit samt hålor, bitvis stig med rötter och bitvis underbart underlag. Precis innan eldris kom sandstrand som i år var lättare att ta sig över för att det regnat.
Efter eldris började det regna mer intensivt och underlaget blev geggigt och blött. Nu varvades jogg och gång. Hade vi kommit så här långt skulle vi till målet. Vi tog det säkra före det osäkra och gick när underlaget blev för halt, geggigt och mojsigt. Inget skulle få hända. Både Samantha och jag var nära flera gånger att sätta oss på rumpan men klarade oss. Lugnt och metodiskt avverkade vi de sista km in till Mora parken fram till auklandbron. Nu hade regnet slutat. Där väntade de sista 700 metrarna på asfalt och det var så enormt kul och lätt att springa på asfalt. Jag älskar att springa på asfalt!!!!!! Vi sprang hela vägen in i målet!!!!! Vilken känsla!!! Vi klarade det!!!! Klarade 45 km i terrängen med ett leende hela vägen!!!!

Vi fick våra medaljer och finisher-tshirts. Hämtade våra inlämnade dropbags och åkte och duschade.

Tack som tusan Samantha för hjälpen med extra ögon på detta äventyr. Utan extra ögon hade detta äventyr blivit ännu svårare.

Efter denna helg har jag insett att det är kul att springa terräng men svårt. Extra ögon är ett måste när man inte ser. Men jag är en krigare så jag ger mig inte. Det är ultravasan ett utmärkt exempel på.

Tack alla för en underbar helg i Dalarna. Så kul jag haft och så roligt att träffa alla goa löparvänner.