fbpx

Hej alla glada löpare/framtida löpare/Icke löpare

Mitt namn är Christoffer Nilsson är 26 år, bor i Malmö och jobbar till vardags som ordningsvakt inom Sveriges Domstol.

Innan jag blev medlem följde jag redan grundarna till Sweden Runners (Marcus Ekenstierna, Petra Ekenstiernas) resa med löpningen. Jag blev imponerad av hur dessa två personerna genomförde sina tävlingar och passionen de hade till löpningen, sina löpargrupper och deras egna lopp.

2018 blev jag en STOLT medlem i Sweden Runners som icke aktiv medlem, då jag ville stötta Sweden Runners och alla glada löpare som springer! Jag själv har alltid ogillat att springa och tyckt att de är det värsta som man kunde göra inom träning trots jag har spelat handboll i många år och haft sommarträningar med löpning som jag gärna höll mig undan från.

Jag slutade träna i ett par år tills jag insåg att min vikt stod på 123 kg och jag mådde inte så bra över min kropp, jag var trött ofta och kroppen orkade helt enkelt inte med att göra aktiviteter.

Jag och min blivande fru insåg att vi måste börja träna för att må bättre. Ingen av oss gillade att gå ut och springa så det fick bli att gå till gymmet. Samtidigt blev vi puschade av Petra och Marcus att ta oss ut och springa, iallafall försöka. Men både jag och min sambo var bestämda ”aldrig ska vi gå ut och springa, det är jättetråkigt och ingenting för oss”. Men båda var nog ändå rätt sugna på att testa de efter att vi sett vilken glädje en löpare kan sprida och hur gemenskapen är på tävlingar bland volontärer, löpare och åskådare.

Vi bestämde iallafall oss för att börja springa på löparbandet på gymmet. Vi fick tips och ett schema av Sweden Runners hur vi skulle börja springa då ingen av oss orka springa längre än 500 m. Vi började med att springa intervaller, där man skulle springa i 2 min och gå 1 min på löpbandet.  Distansen och hur länge vi sprang ökades snabbt då vi kände att konditionen förbättrades. Vi kände även hur vi plötsligt orkade gå ut och göra aktiviteter, kroppen var inte lika trött och suget efter träning på gymmet kom mer och mer.

Vi blev sedan anmälda till Sweden Runners lopp Löparkalaset i Trelleborg 5km utan vi egentligen själva anmält oss eller tänkt att springa ett lopp ”vi skulle ju aldrig gå ut och springa”.

Dagen blev kommen, det var dags att springa vårt första 5 km lopp och jag som knappt hade sprungit ute i den friska luften utan bara på gymmet. På startlinjen kände jag hur adrenalinet började pumpa ut i min kropp och såg hur fokuserade de andra löparna var som stod runt omkring mig, men samtidigt som Löparkalasets arrangörer spred glädje och puschade oss alla löpare stod på startlinjen. Starten gick tillsammans med min sambo sidan om mig. Jag kämpade igenom banan och när jag närmade mig målet så stod löpare samt besökare och applåderade in mig i mål. Vilket glädjerus jag fick i kroppen och adrenalinet pumpade.

Efter mitt första lopp bestämde jag mig för att bara springa utomhus i den friska luften. Två dagar efter mitt första lopp var jag i Köpenhamn och hejade fram alla tusentals löpar som sprang Marathon. Vilken folkfest och GLÄDJE det var bland alla människor. Även i denna stund bestämde jag att mitt mål är att springa Marathon distansen.

Sommaren därpå sprang jag min första mil, WOW vilket leende jag fick. Jag skuttade ordagrant runt som en kanin resten av dagen för att jag var så otroligt stolt över min prestation. Glädjen man får när man utvecklas är enorm. Har genom detta tappat en hel del vikt, som ni läste innan var jag tung och orkade inget på 123kg men idag står vågen på 107 kg och jag fortsätter tappa kilon så jag kan bli snabbare.

Jag började sedan att träna i en av Sweden Runners löpar grupp. Har man svårt för att gå ut och springa själv eller man vill utvecklas kan man gå till en av deras träningsgrupper. Det finns glädje, svett och tårar, en ledare som gör allt för att du ska utvecklas men även skaffar du fina löparvänner.

Hösten kom och jag anmälde mig till Kullamannen Trail 12km som gick av den 3 november. Visste det var ett tufft lopp men målet var att klara av banan, ”Låt inte berget besegra er” hörde man innan det var dags för start och nej det besegrade inte mig iallafall. Sprang in på otroligt bättre tid än vad jag själv trodde och känslan att klara av banan bättre än mitt mål var FANTASTISKT!

Löpningen har blivit min livsstil nu. Finns det en ledig tid över så går jag ut och springer. Jag har även börjat med transport löpning genom att springa till mitt jobb för extra träning. Jag använder bara Hoka skor när jag springer för de har en otroligt mjuk dämpning som hjälper en att flyga iväg.

Nu väntas BUS – Backyard ultra sydkusten 2019 i Trelleborg som jag ser fram emot att springa. Var på tävlingen förra året och jag blev så imponerad av löparna. Glädjen, gemenskapen och hur de stöttade varandra genom banan var magisk! Vill du uppleva den känslan och kanske få lite motivation på vägen kom ner i sommar till Trelleborg och upplev löparfesten som är där.

Sen till alla er som funderat på att börja springa men tycker att det är tråkigt, prova!  Det är jobbigt i början men när du ser resultaten du kan åstadkomma är det roligt!
Tro aldrig att ni inte kan, kan jag så kan du!
Låt tårarna och svetten rinna, efteråt är det en skön känsla.
Du är inte den ända som har det svårt utan det har vi alla!
Skaffa dig en löparkamrat så blir de enklare och ni motiveras mer när ni är fler!
Tänk inte på hur fort du springer utan de viktigare är att du faktiskt springer!
Jag skaffade mig en löparklocka för ta tiden samt distansen vilket gjorde det mycket lättare att utvecklas, att kunna se resultaten gör en vara stolt !
Följ olika löpare på sociala medier så får du inspiration och motivation.
Jag tackar för mig, Och önskar er löpare/blivande löpare lycka till och hoppas vi ses där ute!

 

/Christoffer